En debatt som då och då dyker upp är den som rör band kontra hjul, vad är att föredra och vilket är bäst. Det jag skriver här är mina tankar, och jag kommer inte att jobba lika mycket med hårda data med förhoppningen att inlägget ska bli mer lättläst och inte bli för långt för att enkelt läsa. Om det visar sig vara ett bra koncept så är det inte osannolikt att jag fortsätter köra på det.
Men därav kommer jag att diskutera hjul- och bandburna stridsfordon, och reda ut vad jag anser vara styrkor och svagheter. Övriga terränggående fordon kan diskuteras på annan plats, och det finns andra kloka tankar gällande exempelvis luftvärn eller artilleri.
Så som jag ser på det så finns det ingen konkurrens alls mellan typerna, då de har olika styrkor och svagheter, och även om skillnaderna kan verka stora, så kommer alla från drivlinan.
Terräng
När det kommer till framkomlighet i terräng så är det (relativt) rätt lätt att reda ut vilken typ som har fördelen. Först måste vi erkänna en sak: Moderna, hjulburna stridsfordon har en hög förmåga i terräng! De kan ta sig fram och verka på många platser, och ofta med en mycket hög hastighet tack vare modern teknik i hjulupphängningen. Men de är likväl två i terrängen.
Många gånger vill man vara på en plats där motståndaren inte förväntar sig, och det kräver en hög förmåga i jobbig terräng. Det kan innebära allt från ett relativt lågt marktryck till att kunna göra tighta svängar i snårig terräng. Med hjälp av detta kan man ha ett försvar på en oväntad plats eller bryta igenom där motståndaren bedömt att terrängen är tillräckligt skydd mot stridsfordon.
Hastighet
När man diskuterar hastighet kan även den upplevas som en rätt jämn “kamp”. Vissa moderna bandfordon har förmågan att nå upp till över 100 km/h, men vanligast är det kring 70 km/h man är begränsad. Detta gäller ofta även i terrängen, och de som kan hålla högst hastighet är stridsvagnarna som får en mjukare gång tack vare sin vikt. Men detta är maximal hastighet, och den kan inte hållas för länge utan kraftigt slitage på system och människa.
Här har hjulgående fordon en stor fördel, då de kan hålla en högre hastighet under en längre tid med mycket mindre slitage på system och människor, vilket under marscher och längre framryckningar ger ett högre stridsvärde vid ankomst.
Komfort
Komforten är tvådelad, då den dels beror på hastighet och terräng och dels på hur fordonet är byggt. De flesta som åkt i stridsrummet på en 9040 kan intyga att man lätt vaggas till sömns där och sover gott!
Men den del som gör att hjulfordon har ett övertag är vibrationerna som kommer från banden, och de går att leva med under kortare stunder samt mindre perioder i livet, men de kan likväl orsaka skador. Hos skyttesoldater är det knä och rygg som i första hand utsätts, men för besättningar handlar det mer om händer då de håller i delar som vibrerar.
Ett par studier som rör nervskador hos besättningar och skytte i 9040:
http://www.diva-portal.se/smash/get/diva2:1335555/FULLTEXT01.pdf
Med det sagt så innebär inte det att stridsfordon på hjul saknar vibrationer, men de är på en så låg nivå att vi än inte har sett någon indikation på att de skulle påverka kroppen.
Vikt
När jag diskuterar vikt med olika personer så är det inte ovanligt att man pratar om varandra och att man jämför 9040 med 360, där den senare är tyngre. Bandfordon kan absolut vara tunga, men de kommer inte klara av att bära samma vikt som band. Det finns många anledningar till varför, men konsekvensen är att man kommer inte klara av att nå samma skyddsnivå och bära samma vapensystem samtidigt. Ett hjulfordon kan med konventionellt pansar skydda sig mot vissa mellankalibriga vapen och med VMS mot diverse när-pv och robotar. Men idag är det osannolikt att de kan klara samma skyddsnivå som en stridsvagn, vilket innebär att många mellankalibriga vapen och alla grovkalibriga är ett direkt hot mot dem.
Att klara en hög vikt innebär även en högre förmåga att agera som bärare för olika vapen, såsom stridsvagnskanoner. Frågan är såklart oerhört mer invecklad än vikt, men för enkelhetens skull nöjer vi oss där. Merparten av alla hjulgående system som har grovkalibriga vapen rör sig väldigt mycket när de avfyrar kanonen, och nästan alla nyttjar 105 mm istället för den tyngre 120 mm. Ytterligare en kostnad för en grövre pjäs är en relativt låg skyddsnivå runt hela vagnen.
https://www.youtube.com/watch?v=hVf-AvNnOD4
Stryker MGS skjuter, lägg märke till hur den gungar i längsled.
Underhåll
Jag rörde innan vid slitage av band, framförallt vid högre hastigheter, och det är en del som man ofta framför som en nackdel för bandfordon. Det är sant att det kräver en del jobb, men fördelen som band faktiskt har är att vagnarna dels bär med sig reservdelar för att laga banden! Om en vagn mot förmodan skulle behöva fler delar än den bär med sig så finns det på plutonen och det är relativt lättarbetat. Att ersätta delar av ett band är dessutom en mindre belastning än ett däck på motsvarande hjulburna plattform.
Men en helt band då, det är en stor belastning! Ja, det är en absolut sanning då ett fullt band är oerhört tungt. Men sålänge man gör rätt för sig och sköter om sina band så räcker de oerhört långt, mycket längre än de flesta tror. Och om gummiband utvecklas till den nivå att även stridsvagnar kan nyttja dem så är det en mycket stor sak!
Så vad gäller underhåll drar hjul hem segern just nu, men det är precis. Ja, band innebär mer arbete men man har alternativ!
Roller
Slutligen, vilka roller ska respektive fylla? Här kan jag bara ge min helt egna syn, och rollfördelning internationellt beror mycket på vilka system man har, hur den militära kulturen ser ut samt hur man har analyserat att framtidens slagfält kommer att se ut.
Jag är i dagsläget inte helt klar med mina tankar, men båda system behöver någon form av pansarskyttefordon med mellankalibrig beväpning. När det kommer till band så handlar det om systemet pansarbataljon och samverkan med stridsvagnar och för hjul att ha förmågan att vara först på plats eller på annat sätt nyttja den höga hastigheten. Samma sak gäller i stort för rena transportfordon, så att man kan få med sig fler soldater i ett snarlikt fordon,
För grovkalibriga vapen så är stridsvagnen ett självskrivet alternativ, då vi tidigare konstaterat att den inte är död. Men jag är mer tveksam till tunga pjäser på hjul. Det går, det vet vi, men rollen de ska fylla har jag svårt att se framför mig. Det kan eventuellt handla om eldöverfall på motståndaren, med de fördelar som en kanon har. Men mot de flesta förband kan det lösas med skyttesoldater och automatkanoner och om man får ett problem med stridsvagnar så kan man antingen nyttja pansarbataljonens resurser eller ha ett fordon med moderna Pv-robotar som antingen styrs in av skytten eller får mål belysta av skytte.
För oss som organisation handlar det om att tillsammans ta reda på hur systemen bäst arbetar tillsammans, vilket ska lösa vilka problem och hur de hjälper varandra. Hur ska de vara beväpnade, har de behov av samma eller olika?
Båda har sin plats, vi behöver bara hitta den och fortsätta att aktivt arbeta med den.
Kommentarer
Skicka en kommentar