Det har på sista tiden varit en hel del diskussion om UGV, Unmanned Ground Vehicle, och här kommer jag dela med mig av min syn på ämnet.
Kommer börja med en inledning där jag snabbt rör stora området Unmanned stort och snabbt med lite exempel.
Därefter kommer jag titta närmre på vilka fordon som är mer eller mindre lämpliga för att agera som UGV.
Slutligen kommer jag att lista de för- och nackdelar jag identifierat med systemet.
Inledning
De senaste åren har vi sett en ökning i mängden obemannade fordon på alla fronter, där luftarenan ligger främst. Därefter kommer markarenan där enstaka fordon hittat ut på trupp.
Vad gäller fordon till sjöss så har konceptet funnits länge, men av någon anledning så har de inte spridit sig.
Luftarenan har UAV i alla storlekar, ffa om vi räknar in de mindre som skyttegrupper har. Vi har allt från små drönare som endast observerar till typer som är lika stora som ett normalt stridsflygplan och bär vapen. De kan styras på mycket långa avstånd och luftarenan är, trots alla sina komplikationer, relativt enkel att framföra sitt fordon i (mitt resonemang kommer bli tydligare sedan, vänta lite med de arga kommentarerna).
När det kommer till sjöarenan så väntar vi fortfarande på ett större genomslag, vilket förvånar mig. I teorin bör man kunna ha en tyngre beväpning på en mindre bärare, och om man slipper utrymme för besättningar så borde eventuella robotar vinklas på ett fördelaktigt sätt. Om man dessutom har en dedikerad plattform för observation så borde man kunde säkerställa vapenbärarens relativa säkerhet.
Slutligen UGV och markarenan. Det som finns på förband är mindre fordon för bärande av utrustning, och en del av dessa har av tillverkaren fått beväpning. Det vi ska ta med oss till nästa del är att de är små och att de har egen trupp i direkt närhet.
Lämplighet
När det kommer till lämplighet så har vi två skolor idag: De som anser att ALLT kan fjärrstyras och de som anser att INGET ska fjärrstyras. Båda har delvis rätt, men båda har också fel då många har en, enligt mig, konstig utgångspunkt. En sak som slagit mig i diskussionen är att de som arbetar med systemen många gånger är försiktigare i sina uttalanden än de som aldrig arbetat med tyngre system eller gått vidare från dem.
men vilka fordon är lämpliga?
Stridsvagnar? Absolut! Allt handlar om kanonen och skytten, och det finns inget som säger att skytten måste vara i vagnen. Kan man säkerställa en säker länk och löser ut optiken så finns det tom möjlighet att få fler individer som observerar från varje vagn!
Bandkanon? Kanske det lämpligaste då de inte ska vara nära motståndaren så många av de problem som andra fordon utsätts för kan man slippa. Med en obemannad bkan så minimerar man risken för personal när motståndaren har lokaliseringsförmågor och kan kanske korta tiden från sista skott till att fordonet lämnar platsen!
Bärgare? Njae, troligen inte. En bärgare löser fler uppgifter än bara bogsering (vilket kan vara en lämplig uppgift för ett UGV), exemplet på bilden. Lägg till att koppla upp en fastkörd vagn för bärgning kräver idag och troligen 50 år fram mänskliga händer. Och behovet av bärgare kommer troligen öka om UGV blir standard.
Lastbilar? Kanske. Detta beror på hur man nyttjar den, och om den ska vara obemannad så får den röra sig mellan platser där det finns personal som kan lasta i och ur den. Lastbilar som tillhör förband och behöver nå ut med drivmedel och förnödenheter har behov av personal på något sätt.
Stridsfordon? Nej, aldrig. Syftet med ett stridsfordon (och övriga transporter) är att få skyttesoldater till striden och delta i denna, och då kommer det per automatik vara bemannat. Då är det bättre att behålla besättningen och låta dem framföra sitt fordon då denna typ av fordon kommer vara relativt stora.
Och lycka till med att få in en grupp skyttesoldater i en vagn utan besättning för besättningens säkerhet.
För- och nackdelar
UGV kommer, som med allt annat, med vissa aspekter som talar för och emot dem. Detta är de tydligaste och viktigaste punkterna jag funnit under mina analyser och funderingar.
Fördelar
- Den tydligaste fördelen med ett obemannat fordon är besättningens säkerhet. Om det inte finns någon i fordonet så kan ingen skadas när det väl blir träffat. Om besättningen/operatörerna finns på en annan plats så kan fordonet ersättas relativt snabbt om man har fler att tillgå. Detta må vara önsketänkande, men likväl en fördel.
- Omsättning av förlorade fordon. Ett fordon utan besättningen kan ersättas lika snabbt som det byggs/förs från depå till skillnad från ett fordon som förlorar sin besättning. För att få en besättning som har en grundlagd färdighet tar det ett år i vagn.
- Utbildningstiden bör kunna kortas kraftigt. Idag läggs mycket tid på handhavande utanför striden, och när den väl övas så är det mycket handgrepp i trånga utrymmet med begränsad ergonomi. Om stridsvärde och ergonomi är bättre så borde man nå en högre nivå snabbare, lägg till detta att simulatorer kan göras oerhört korrekta.
-Storleken kan minskas när man saknar besättning, då det blir mindre yta att skydda. Detta är tydligt redan idag om man jämför vagnar som har 3 samt 4 man. Ex så är AMX-56 lättare än Leo2 och M1 utan att offra skyddsnivå.
Nackdelar
- Kostnad. I dagsläget kommer en UGV som förväntas kriga kosta mycket, detta är dock övergående då de kommer bli "billigare" när tekniken mognat och blir mer lättillgänglig.
- Stabil anslutning kommer vara ett problem. Vad kan göras för att garantera att fordonet inte störs ut? Om man lyckas med störningen så kan hela kompanier bli verkanslösa och bli stillastående eller fortsätta med sista kommandot som matades in. Då är det dyra metallskulpturer som bara pryder landskapet.
Och störningsmedel kommer med största sannolikhet bli vanligare när UGVer blir vanligare då det är ett billigare sätt att få stopp på motståndaren.
- Driftsäkerheten måste vara extremt hög innan de sätts in, och det gäller allt. Ett fordon som idag får problem med banden, beväpningen eller övriga system kan helt eller delvis lösas av ett bemannat fordon med olika reservförfaranden, men liknande saker innebär att ett UGV är ute ur striden.
- Framkomligheten. Då återkommer vi till det jag skrev i början att det är relativt enkelt att framföra ett fordon i luften. Ordet att lägga märke till här är relativt, då de flesta inser att en större UAV med beväpning fortfarande kräver en del.
Ett markfordon har mycket större problem att ta sig fram då terrängen skiftar inte bara i bärighet utan även vad gäller mellanrum mellan träd/stenar och dylikt, och en besättning som kan sin vagn kan framrycka i svår terräng snabbare än en mindre skicklig besättning som måste lucka upp och kontrollera. Tänk då att vi helt tar bort den här möjligheten!
Ett band som slår i en sten kommer sluta illa för bandet, och återigen så har vi en stillastående vagn.
Framtida vagnar kommer troligen ha modulärt skydd så som STRV122 och STRF9040C, och om det stöter emot ett träd med tillräcklig kraft så kommer skyddet förstöras.
Och vad det gäller ren bärighet:
Den här vagnen satte sig i blålera under Aurora 17. Titta på fältet och bedöm bärigheten. Kommer en vagn fram? De flesta skulle spontant säga "ja". Då ska vi titta på nästa bild:
Samma vagn, samma plats. Om vagnen inte skurit igenom hade de flesta troligen sagt ja igen, och om man tittar på topplagret så är det rimligt. Men på båda bilder finns det ledtrådar som berättar att OM en vagn åker här så måste den ta det försiktigt, och det handlar främst om växtligheten, en sak som blir mycket svårare att bedöma genom kameror och skärmar!
Detta kan, i teorin, lösas med en AI och annan modern teknik, men det språnget är rätt långt i dagsläget. Jag vågar hävda att den här besättningen hade ingen aning om vad de skulle titta efter och tog därför felaktiga beslut som ledde till fastkörningen.
Och steget därifrån till ett felaktigt navigeringsbeslut på kompaninivå är inte långt.
Avslutning
Så, med detta avskriver jag större UGV totalt? Nej, absolut inte. Men vi har många år kvar innan vi ser dem på bredd då det finns många, komplicerade tekniska hinder som måste överkommas. Vi befinner oss ni i ett inledande skede för dylika fordon där de nyttjas nära trupp till fots för att underlätta för dem.
Är det troligt att vi ser en storskalig produktion på 10 år? Man kan aldrig utesluta något helt, men jag tror inte det. Jag tror inte ens att vi ser det på 20 år! Om 50 år så finns de troligen i viss mängd hos vissa nationer, och om 100 år så KAN de vara den vanligaste typen av fordon på slagfältet.
I dagsläget är det dock osannolikt att man styr om pågående och planerade inköp och utvecklingar. Ex så tittar Frankrike och Tyskland på nästa generations stridsvagn, USA planerar att byta ut hela sin flotta med pansarskyttefordon och Ryssland arbetar med att modernisera sin flotta, samt har tagit fram nya fordon (vars framtiden i dagsläget är osäker).
Den enda saken jag vågar säga med säkerhet är att vi i Sverige inte ska leda utvecklingen mot större UGV, och att vi med tanke på vår terräng kanske ska slåss för att det även ska finnas en marknad för bemannade fordon om utvecklingen går mot UGV. Jag ska dock erkänna att om man lyckas ta fram ett fordon som kan ta sig fram lika bra eller bättre en ett bemannat och löser övriga tekniska utmaningar så kommer jag att lyfta fram UGV som främsta alternativet.
Kommer börja med en inledning där jag snabbt rör stora området Unmanned stort och snabbt med lite exempel.
Därefter kommer jag titta närmre på vilka fordon som är mer eller mindre lämpliga för att agera som UGV.
Slutligen kommer jag att lista de för- och nackdelar jag identifierat med systemet.
Inledning
De senaste åren har vi sett en ökning i mängden obemannade fordon på alla fronter, där luftarenan ligger främst. Därefter kommer markarenan där enstaka fordon hittat ut på trupp.
Vad gäller fordon till sjöss så har konceptet funnits länge, men av någon anledning så har de inte spridit sig.
 |
| Reaper |
När det kommer till sjöarenan så väntar vi fortfarande på ett större genomslag, vilket förvånar mig. I teorin bör man kunna ha en tyngre beväpning på en mindre bärare, och om man slipper utrymme för besättningar så borde eventuella robotar vinklas på ett fördelaktigt sätt. Om man dessutom har en dedikerad plattform för observation så borde man kunde säkerställa vapenbärarens relativa säkerhet.
Slutligen UGV och markarenan. Det som finns på förband är mindre fordon för bärande av utrustning, och en del av dessa har av tillverkaren fått beväpning. Det vi ska ta med oss till nästa del är att de är små och att de har egen trupp i direkt närhet.
Lämplighet
När det kommer till lämplighet så har vi två skolor idag: De som anser att ALLT kan fjärrstyras och de som anser att INGET ska fjärrstyras. Båda har delvis rätt, men båda har också fel då många har en, enligt mig, konstig utgångspunkt. En sak som slagit mig i diskussionen är att de som arbetar med systemen många gånger är försiktigare i sina uttalanden än de som aldrig arbetat med tyngre system eller gått vidare från dem.
men vilka fordon är lämpliga?
Och lycka till med att få in en grupp skyttesoldater i en vagn utan besättning för besättningens säkerhet.
För- och nackdelar
UGV kommer, som med allt annat, med vissa aspekter som talar för och emot dem. Detta är de tydligaste och viktigaste punkterna jag funnit under mina analyser och funderingar.
Fördelar
- Den tydligaste fördelen med ett obemannat fordon är besättningens säkerhet. Om det inte finns någon i fordonet så kan ingen skadas när det väl blir träffat. Om besättningen/operatörerna finns på en annan plats så kan fordonet ersättas relativt snabbt om man har fler att tillgå. Detta må vara önsketänkande, men likväl en fördel.
- Omsättning av förlorade fordon. Ett fordon utan besättningen kan ersättas lika snabbt som det byggs/förs från depå till skillnad från ett fordon som förlorar sin besättning. För att få en besättning som har en grundlagd färdighet tar det ett år i vagn.
- Utbildningstiden bör kunna kortas kraftigt. Idag läggs mycket tid på handhavande utanför striden, och när den väl övas så är det mycket handgrepp i trånga utrymmet med begränsad ergonomi. Om stridsvärde och ergonomi är bättre så borde man nå en högre nivå snabbare, lägg till detta att simulatorer kan göras oerhört korrekta.
-Storleken kan minskas när man saknar besättning, då det blir mindre yta att skydda. Detta är tydligt redan idag om man jämför vagnar som har 3 samt 4 man. Ex så är AMX-56 lättare än Leo2 och M1 utan att offra skyddsnivå.
Nackdelar
- Kostnad. I dagsläget kommer en UGV som förväntas kriga kosta mycket, detta är dock övergående då de kommer bli "billigare" när tekniken mognat och blir mer lättillgänglig.
- Stabil anslutning kommer vara ett problem. Vad kan göras för att garantera att fordonet inte störs ut? Om man lyckas med störningen så kan hela kompanier bli verkanslösa och bli stillastående eller fortsätta med sista kommandot som matades in. Då är det dyra metallskulpturer som bara pryder landskapet.
Och störningsmedel kommer med största sannolikhet bli vanligare när UGVer blir vanligare då det är ett billigare sätt att få stopp på motståndaren.
- Driftsäkerheten måste vara extremt hög innan de sätts in, och det gäller allt. Ett fordon som idag får problem med banden, beväpningen eller övriga system kan helt eller delvis lösas av ett bemannat fordon med olika reservförfaranden, men liknande saker innebär att ett UGV är ute ur striden.
- Framkomligheten. Då återkommer vi till det jag skrev i början att det är relativt enkelt att framföra ett fordon i luften. Ordet att lägga märke till här är relativt, då de flesta inser att en större UAV med beväpning fortfarande kräver en del.
Ett markfordon har mycket större problem att ta sig fram då terrängen skiftar inte bara i bärighet utan även vad gäller mellanrum mellan träd/stenar och dylikt, och en besättning som kan sin vagn kan framrycka i svår terräng snabbare än en mindre skicklig besättning som måste lucka upp och kontrollera. Tänk då att vi helt tar bort den här möjligheten!
Ett band som slår i en sten kommer sluta illa för bandet, och återigen så har vi en stillastående vagn.
Framtida vagnar kommer troligen ha modulärt skydd så som STRV122 och STRF9040C, och om det stöter emot ett träd med tillräcklig kraft så kommer skyddet förstöras.
Och vad det gäller ren bärighet:
Detta kan, i teorin, lösas med en AI och annan modern teknik, men det språnget är rätt långt i dagsläget. Jag vågar hävda att den här besättningen hade ingen aning om vad de skulle titta efter och tog därför felaktiga beslut som ledde till fastkörningen.
Och steget därifrån till ett felaktigt navigeringsbeslut på kompaninivå är inte långt.
Avslutning
Så, med detta avskriver jag större UGV totalt? Nej, absolut inte. Men vi har många år kvar innan vi ser dem på bredd då det finns många, komplicerade tekniska hinder som måste överkommas. Vi befinner oss ni i ett inledande skede för dylika fordon där de nyttjas nära trupp till fots för att underlätta för dem.
Är det troligt att vi ser en storskalig produktion på 10 år? Man kan aldrig utesluta något helt, men jag tror inte det. Jag tror inte ens att vi ser det på 20 år! Om 50 år så finns de troligen i viss mängd hos vissa nationer, och om 100 år så KAN de vara den vanligaste typen av fordon på slagfältet.
I dagsläget är det dock osannolikt att man styr om pågående och planerade inköp och utvecklingar. Ex så tittar Frankrike och Tyskland på nästa generations stridsvagn, USA planerar att byta ut hela sin flotta med pansarskyttefordon och Ryssland arbetar med att modernisera sin flotta, samt har tagit fram nya fordon (vars framtiden i dagsläget är osäker).
Den enda saken jag vågar säga med säkerhet är att vi i Sverige inte ska leda utvecklingen mot större UGV, och att vi med tanke på vår terräng kanske ska slåss för att det även ska finnas en marknad för bemannade fordon om utvecklingen går mot UGV. Jag ska dock erkänna att om man lyckas ta fram ett fordon som kan ta sig fram lika bra eller bättre en ett bemannat och löser övriga tekniska utmaningar så kommer jag att lyfta fram UGV som främsta alternativet.
Kommentarer
Skicka en kommentar