Moderna lätta stridsvagnar

Då är det dags för mitt andra inlägg. Den här gången sträckte jag ut frågan på twitter gällande vad som intresserade och vad jag skulle skriva om.
Det kom oerhört många och bra förslag, så nu har jag ämnen för ett antal inlägg. Dock så fångade ämnet lätta stridsvagnar mig. För att vara helt rättvis så skrevs det CV90120, men jag breddar ämnet något. Jag vill vara tydlig med att det jag skriver är inga absoluta sanningar,förutom där jag presenterar hårda fakta. Mycket är baserat på mina åsikert!

Disposition

Inläggets uppbyggnad kommer att vara enligt följande:

Klassificering modern lätt stridsvagn.
Historisk överblick där jag tittar snabbt på VK 2, kalla kriget och nutid.
Verkan
Skydd
Rörlighet
Uppgifter
Problemet begreppet STRV där jag diskuterar skillnad mellan svenska och angloamerikanska nomenklaturen.
Avslutning och slutsats gällande eventuellt brukande för svensk del.
Källor.

Under verkan, skydd och rörlighet kommer jag att vid eventuella jämförelser nyttja främst Leopard 1 och STRV 122 för att jämföra data.

Klassificering

Första problemet med diskussionen är att hitta vad som är en lätt stridsvagn på det moderna slagfältet. Sammantaget så handlar det om enskild nations benämning och nyttjande.

Det som kännetecknar en stridsvagn är högt skydd, någorlunda hög rörlighet samt hög verkan. En lätt stridsvagn ger avkall på något, och om man ser på de fordon som finns idag är det skyddet.
Därför kommer jag att dra första avgränsningen vid skydd. En lätt stridsvagn kommer inte att ha samma skyddsnivå som en stridsvagn gällande konventionellt pansar.
Andra avgränsningen drar jag vid rörlighet. De fordon jag kommer att benämna som lätta stridsvagnar kommer att ha en hög rörlighet främst gällande olika typer av terräng.
Vad gäller verkan så kommer jag att ha samma krav som på en modern stridsvagn: Hög, detta är dock inte likställt med kanonens kaliber. Vad gäller verkan så skall denna utgå från ett eldrör, så alla typer av renodlade PvRb-fordon faller bort.
Då faller först konventionella stridsvagnar bort, exempelvis M1, Leopard 2 och T-90. Dessa har för hög skyddsnivå för att benämnas som "lätta" i det här inlägget.
Det som faller bort gällande rörlighet är hjulgående. Då faller fordon som M1128 och B1 Centauro bort. Dessa benämns även som tank destroyer i öppna källor.
Andra fordon som faller bort är de som saknar den verkan en högtryckskanon av större kaliber ger. Även om dessa historiskt sett kan anges som lätta stridsvagnar så faller de inte inom kategorin som diskuteras. Exempel på fordon är Bergleitpanzer 57 som utrustades med en 57 mm AKAN. Och ja: Det är Bofors 57 mm som nyttjades.

Italienska B1 Centauro

Amerikanska M1128 Mobile Gun System
Bergleitpanzer 57


Här bör det även tilläggas att M1128 organiseras med Stryker-bataljoner med 9 st per bataljon.

Således är vi inne på bandgående fordon, med relativt låg skyddsnivå och hög verkansnivå. Detta är den definition jag kommer att nyttja under inlägget.

För att vara tydlig: Nästan all information jag nyttjar kommer från öppna källor på internet, och då inte sällan wikipedia. Wikipedia har sina kritiker, men har generellt sett en tillräcklig hög nivå för att få ut den information vi behöver. Kritik mot detta tas gärna emot, men då med lämpligt substitut.

Historisk överblick

Jag kommer att dela upp den lätta stridsvagnens historia i tre skeden: Andra världskriget, kalla kriget och nutid. Det är i dessa skeden man kan se tydliga skillnader i olika typer av stridsvagnar på en internationell nivå.

Under perioden innan andra världskriget spretade definitionerna oerhört mycket, ett bra på detta exempel är de franska stridsvagnarna.

R 35, en fransk "lätt" stridsvagn med upp till 43 mm skydd
Andra världskriget

En sak som krig skapar är mänsklig innovationsförmåga, och under Vk2 dök det upp oerhört många tyngre fordon. Vad gäller de flesta nationer så är skiljelinjen mellan stridsvagnar och PvKv oerhört tydlig, främst hos Tyskland och Sovjetunionen. Båda baserade PvKv på stridsvagnar, men dessa saknade torn! Exempel är den tyska JagdPz IV och den ryska ISU-152.

JagdPz IV, tysk PvKv byggd på Pz IV chassi

Tittar man mot andra sidan av Atlanten så blir det svårare. Exempel:



Vilken är en lätt stridsvagn och vilken är en PvKv? De väger ungefär lika mycket och har ungefär samma storlek på kanonen. Dock så är den undre enligt pappret betydligt snabbare än den övre (90 km/h kontra 56).

Det innebär såklart att den övre är den lätta stridsvagnen M24 och under den har vi M18 Gun Motor Carriage som är en PvKv. Det finns såklart mycket mer som skiljer dessa två och får in dem i respektive kategori enligt det amerikanska sättet att se på det.

Men generellt sätt under Vk2 så hade lätta stridsvagnar högre rörlighet, lägre skydd samt sämre verkan. Exempel på detta är de brittiska Cruiser Mk. III, tyska Pz II och ryska BT-7. Samtliga vagnar härstammar från mellankrigstiden men nyttjades under kriget.

Kalla kriget

Under kalla kriget ser vi på relativt bred front lätta stridsvagnar som är utvecklade som ett komplement till stridsvagnar från början, och inte som en billig lösning. Ofta nyttjades de som spaningsfordon (Storbritannien) eller som luftlandsatta anfallsresurser (USA).

De två vi främst tittar på är den brittiska Scorpion/Scimitar och den amerikanska Sheridan.

Scorpion

M551
Båda dessa existerade tillsammans med vagnar som Patton (i olika tappningar) och Chieftan/Challenger. Dock så var rollerna inte desamma som nämnt ovan.

Värt att nämna är huvudbeväpningen: Den hade ett särskilt syfte och hade inte samma förmåga som de normala stridsvagnarna. Exempelvis så hade M551 en 152 mm kanon som kunde skjuta robot.

Det man kan diskutera gällande båda dessa är hur väl de fungerade, och då främst M551 Sheridan. Största problemet hade med skrovet att göra då det var av aluminium och de problem som den metallen skapar. Dock så var den något före sin tid då ammunitionen saknade hylsor så som dagens moderna stridsvagnar endast har bakplan och inte hela hylsor.

Idag

Det som idag kallas för lätt stridsvagn är i de flesta fall en utveckling av existerande fordon, såklart finns det undantag. Dessa är dock få och det bästa exemplet är Stingray som i dagsläget endast används av Thailändska armén.
Värt att nämna är att på en del platser benämns dessa vagnar på engelska som medium tanks. Dock så är det begreppet utdaterat sedan Vk2.

Thailändsk Stingray.

Generellt sett så har lätta stridsvagnar idag sin grund hos pansarskyttefordon. De är inte vanliga, men så är trenden. CV90120 är inte ensam då den har sällskap av bland annat K21-105 (Sydkorea) och LT-105/120 (ASCOD).

CV90120T

LT-105

K21-105

Värd att tillägga är 2S25 SPRUT-SD som finns hos ryska luftlandsättningsstyrkorna. Den uppfyller alla kriterier på listan enligt ovan: Lågt skydd, hög rörlighet och hög verkan. Dock så är min utgångspunkt den västerländska och 2S25 kommer eventuellt bara nämnas där det finns ett tydligt syfte. Vad gäller 2S25 i tjänst är att den endast finns i 24 exemplar och det har gått ut offerter på en ersättare i större antal. Ytterligare en aspekt till att jag räknar bort den är att i vissa källor benämns den som en PvKv.

2S25 SPRUT-SD
ASCOD och 90120 är de två vagnar som i dagens läge är de enda som erbjuder an 120mm beväpning. För 90120 kan detta ha sin grund i att den först existerade som 90105T, dock så var intresset svalt då man ansåg att kalibern var på väg bort när den visades för världen (Svenskt Pansar, s.111). Det man då gjorde var att välja bort det franska tornet med 105 mm för att istället ta fram ett torn med Swiss Ordnance med nuvarande kanon. Detta kommer dock att diskuteras mer i delen verkan. Det är möjligt att LT-120 existerar tack vare dessa erfarenheter.

Jag väljer här att inta ta upp TAM eller ANDERS. TAM (Tanque Argentino Mediano) väljs bort då den härstammar från 70-talet och används som konventionell stridsvagn trots att skrovet härstammar från det tyska pansarskyttefordonet Marder.
Den polska ANDERS väljs bort då ingen del av familjen är i tjänst. Hos de övriga finns det användare som nyttjar någon del av fordonsfamiljen.

Verkan

Verkan handlar till stor del om beväpningen, men inte endast. Optik, kalkylatorer och material spelar in.

Beväpning

Men om vi börjar med att titta på den tydligaste delen: kanonen. Kalibern i sig är av mindre betydelse då en lätt stridsvagn inte bör möta en koventionell stridsvagn i front. Det som dock är av vikt för kanonen är att den kan nyttja samma ammunition som andra fordon hos brukaren och helst även med allierade/samarbetspartners. Detta underlättar underhållskedjan vid olika typer av operationer och lägger något mindre tryck på logistiken. Med detta i åtanke så kan nationer så som USA nyttja en vagn med 105 mm då de har vagnar med denna beväpning och vi i Sverige är begränsade till 120 mm.

Att göra som britterna och ha en kanon som inte kan nyttja NATOs standardammunition för stridsvagnar skapar ett osäkert läge gällande underhåll och ekonomi. För svensk del hade det inneburit att en eventuell lätt stridsvagn skulle utrustas med en 120 mm kanon som delar ammunition med STRV 122.

En del som kan bli begränsande för en lätt stridsvagn är eldrörslängden. För att bibehålla balansen (diskuteras nedan) så kan eldröret inte vara för långt. Detta skapar begränsningar i möjligheten att uppgradera verkan. Exempelvis så är Leopard 2A6 och senare utrustade med ett eldrör som har eldrörslängd 55. Detta gör eldröret 6,6 meter långt (120x55). STRF90 är ca 6,55 meter långt, vilket innebär att den eldrörslängden är mindre lämplig.

Vad gäller sekundärbeväpning så finns det ingen anledning till att ta bort den konventionella kulsprutan. Målsättning bör dock vara att den är monterad invändigt och pipbyte bör kunna genomföras bakåt. Kulsprutor som är sämre för invändig montering är exempelvis KSP 58 då pipbytet knappast kan genomföras på ett effektivt sätt invändigt.

Optik

Men en välfungerande kanon kommer inte att kunna nyttjas om skytten inte kan se målet eller träffa det, så optik och kalkylatorer måste även de ha samma nivå som en konventionell stridsvagn. Det bör även vara möjligt med de senaste årens teknikutveckling att montera båda typer av bättre snitt än det som sitter i merparten av världens stridsvagnar.
Först har vi optiken. Där räknar vi in dagsikte, IR-sikte och okular. Dagsiktet bör ha ett flertal förstoringar som skytten kan växla på. 3 olika förstoringar plus en 1:1-utblick ger skytten en bra grund. Storleken på förstoringarna kan exempelvis vara 4x, 12x samt 18x. Skytten får då en möjlighet att välja den förstoring som är lämpligast för tillfället. Den del som man måste ta hänsyn till är lasern, så att förstoringen inte ger denna ett felvärde eller i värsta fall blockerar laserstrålen.
1:1-utblicken är vad det låter som: en möjlighet för skytten att få ett bredare synfält framför sig i korrekt storlek. Man bör även ha någon form av riktmedel för främst sekundärbeväpningen så att skytten kan bekämpa exempelvis skyttar på korta stridsavstånd.
IR-siktet är det viktigaste verktyget när mörkret anlänt. Då gäller det att skytten har en möjlighet att skapa en tydlig bild av världen i siktet. Förra generationen IR-sikten byggde bilden i rader med hjälp av receptorer. Detta kan leda till dålig bild om en receptor fallerar, fast det sker då på en av raderna. Receptorerna kan störas ut av vissa värmekällor beroende på siktets underhåll.


Ovan ser vi relativt tydligt de radar som bildar skyttens bild.
Nyare IR-sikten bygger hela bilden så att bilden kan justeras på ett annat sätt. Nedan ser vi en IR-bild av den nyare modellen.

Ytterligare en viktig sak för IR-siktet är att det har samma förstoringar som dagsiktet. Detta underlättar för skytten på så sätt att det är samma ryggmärgsbeteende.
För att minska skyttens arbetsbelastning bör även förstoringsomkopplaren gå till båda typer av sikten, detta underlättar även skyttens handgrepp.
Okularet är den enkla biten. Dubbelt okular där man ser dagsikte och IR-sikte. 1:1-utblicken bör vara separat så att skytten kan söka mål och utgångspunkter och därefter gå in i ordinarie sikte.

Kalkylatorer

Kalkylatorerna kommer jag endast beröra ut ett rent tekniskt perspektiv. Deras syfte är tämligen enkelt: Beräkna uppsättning, framförhållning och ballistiska värden för att skottet skall träffa mitt i målet.

Den utveckling som skett vad gäller datorer de senaste åren är till mycket stor fördel för moderna stridsfordon. Man kan bygga en kalkylator med mycket hög prestanda som tar lite utrymme. Det största problemet är temperaturhantering. Det utrymme man sparar på tekniken i sig kan användas för att förbättra kylningen för tekniken och således tillse en jämn prestanda utan dalar eller toppar.
Sammantaget så bör tekniken leda till att mindre utrymme behövs för kalkylatorerna.

Material

Avslutningsvis på verkan ska vi prata material, och då menar jag delar som sitter på utsidan.

Eldröret behöver ett termiskt skydd, och inte främst för att dölja fordonet! Främsta syftet med ett termiskt skydd är att fördela temperaturen jämt över eldröret så att den eldrörskrökning som uppstår vid skott eller väderpåverkan påverkar eldröret så lite som möjligt.
Eldröret kommer dock att krökas vid skott och på grund av vädret. Detta måste man då kompensera för och det görs på moderna stridsvagnar genom att man justerar siktet till eldröret. Detta görs med hjälp av ett mynningsreferenssystem. Vanligaste modellen är en spegel som sitter på eldrörets mynning.


Ovan ser vi mynningen på en Leopard 2 A6, spegeln i sig sitter monterad på blocket som är monterat på mynningen.

Om vi tittar på alla verkansdelar sammantaget så innebär det att en ny lätt stridsvagn kan ha samma verkan och även högre än många av dagens stridsvagnar. Mycket kan härledas till kalkylatorerna och de förbättringar som skett inom det området. Även optik och IR har utvecklats sedan exempelvis STRV122 levererades och även där höjs verkansnivån.

Skydd

Det är först under det här avsnittet vi kan börja skönja skillnaderna mellan en konventionell stridsvagn och en lätt, ocj vad gäller skydd så delar jag upp i två delar: konventionellt och motmedel.

Det konventionella skyddet är relativt enkelt att reda ut. Då en modern lätt stridsvagn är baserad på ett pansarskyttefordon med betydligt lägre vikt så kan man inte öka skyddsnivån med konventionellt pansar till en nivå som konkurrerar med en stridsvagn. Detta leder till att skyddet mot kinetiska vapen kommer att vara lågt.

Men en lätt stridsvagn kan få en hög skyddsnivå mot Pv-vapen. Moderna motmedel och sammansättningar av pansar kan ge ett högt skydd mot dessa.
Dock så ska man inte glömma att även PvRb utvecklas över tiden, och således är främsta skyddet mot detta rörlighet då man inte kan förlita sig på att motmedel löser ut skyddet över tiden.

Rörlighet

I det här avsnittet hittar vi nästa del som skiljer de båda typerna av stridsvagn: Rörligheten.

Helst vill vi då titta på ett antal saker: Balans, vikt, motorstyrka, och band. Jag kommer att skriva om de delar där jag finner nog med information.

Motorstyrka och vikt

Motorstyrkan handlar inte enbart om motorn, utan även fordonets vikt därav hamnar dessa i samma kategori.
Men en starkare motor i en lättare vagn ger högre effekt per ton, härefter benämns det som Hk/T för jämförelser. För att vara tydlig från början: Högre Hk/T ger inte högre rörlighet automatiskt, det är dock en viktig sak för att kunna ta sig fram i svår tg.

Hk/T för ett antal vagnar:
Vagn                            Vikt (T)                Effekt Hk                Hk/t
STRV122A                  62,5                      1500                          24   
Leopard 1                    40                         819                            20,5
Leclerc                        57,4                      1500                          26,1
T-90MS                       48                         1130                          23,5
STRF9040A/B            23,1                      550                            23,8
CV90120                     35                         670                           19,1
CV90 Mk4                  37                         1000                          27
LT-120 (ULAN)          28                         720                            25,7
K21-105                      25,6                      740                            28,9

De vikter och motorer jag nyttjat för uträkning hos LT-120 och K21-105 är de som finns hos respektive pansarskyttefordon då jag varken fann vikter eller motorer för dessa.

När man ser på dessa siffror utan mer information så kan man utläsa ett par saker, samt anta ett par felaktigt.
Det man kan utläsa med viss säkerhet först: Motorer med högre effekt men som tar lika mycket plats har utvecklats. Exempel är om man tittar på skillnaden mellan STRF9040 och CV90 Mk 4, där den senare har 450 Hk mer! Om den motorn hade monterats i en 9040D1/2 som REMO (idag endast RENO beställt) hade vagnen fått en imponerande effekt på 43,3 Hk/T! Detta hade gett vagnen en oerhörd möjlighet att ta sig fram i svår terräng.
Om vi tittar på de två Leoparder som är med så ser man även där att utvecklingen har skapat möjligheter för ökad effekt.

Den del som man tror att man kan läsa ut av siffrorna, främst Hk/T, är generell rörlighet. Dock så vet de med viss erfarenhet av tyngre fordon i terräng (oavsett hjul eller band) att vikten många gånger är mer begränsande än motorn.
Om vi tar STRF9040 och STRV122 som exempel: De har ungefär samma Hk/T, dock så vet de som suttit i fordonen att de har helt skilda egenskaper. STRF90 kan ta sig fram på oerhört många platser och klara lutningar som får vagnchefer att hålla i sig (här talar jag av egen erfarenhet), och dessa platser kan STRV122 inte ens närma sig. Det som avgör är vikten. Tack vare den lägre vikten kan STRF90 ta sig fram på fler platser och, ironiskt nog, köra fast på fler platser. Det som STRV122 har är dock högre hastighet och jämnare gång i terräng, och återigen så är det vikten som spelar in och hur denna samverkar med fjädringen. Det är möjligt att med modernare fjädring hos de lättare fordonen att dessa kan bli snabbare än den konventionella stridsvagnen.

Om vi då ser på den lätta stridsvagnen i modern tappning, CV90120. Vikten jag nyttjade var den högsta angivna, dock så är den lägsta angivna vikten 26 ton. Men om man skulle tillverka CV90120 från grunden idag så vore det direkt dåraktigt att inte nyttja den motor som finns tillgänglig i och med CV90 Mk 4. Om vi då räknar på det och den högre vikten så får vi en Hk/T på 28,6, vilket endast är slaget av K21-105. Om vi skulle lyckas med att begräönsa vikten till 30 ton så får vi istället en Hk/T på 33,3. Detta kombinerat med chassits form och den relativt låga vikten bör ge oss motsvarande framkomlighet i terräng som STRF9040.

Det finns fler saker som kan diskuteras med vikt, men för att undvika att inlägget blir alldeles för långt nämner jag endast en sak: Broar. Ett lättare fordon har fler möjligheter att nyttja broar då det finns broar som inte klarar de tyngre fordonen.

Balans

Övriga delar är svårare att hitta, och kan vara svåra att utläsa från bilder och öppna källor. Det svåraste att hitta är balans. Med det menas helt enkelt fordonets balans mellan främre och bakre del. Båda delar kan skapa problem, men ur olika hänseenden.

Om fordonet är framtungt så blir egen rörlighet ett direkt problem. om vikten är av sådan obalans att det verkligen är framtungt så kommer det att skära igenom mjukare mark och begrava fronten i detta.
Om fordonet är baktungt så saknas det problemet, men problemet dyker upp när det kört fast. När en bärgare skall dra upp ett fastkört fordon  så vill man dra det åt samma håll som det körde ner i, och i de flesta fall är det bakåt. Om fordonet är baktungt så ökar risken för sammanstöt med den ökända blåleran då det skär bakåt. Alternativt så skär det igenom marken endast för att det kört fast på ett kärvt område, vilket är relativt vanligt att fordon med bättre framkomlighet gör.

Band

Vad gäller banden så är det här ett kort kapitel där jag förklarar grunderna. Anledningen till detta är helt enkelt att all den information jag vill nyttja har jag inte funnit på öppna källor. Mycket av informationen kan jag finna på min arbetsplats, men jag är inte villig att dela den på öppna källor.

De delar jag delar med mig av är dock tämligen allmänna, och det är marktryck och bandets förmåga.

Inledningsvis så ska vi prata marktryck. De flesta vet vad det innebär, men för de som inte vet: Marktrycket är den vikt som belastar varje kvadratcentimeter av de delar som rör marken, och i det här fallet bandets bredd, längd och antal. Om man har all fakta så kan man räkna ut ett fordons marktryck med följande formel:

V/(B*L*A)=T/CM=KG/CM

V står då för vikt, som delas med den yta som berör marken. För ett bandfordon är det Bredden, Längden (den längd av bandet som har anliggningsyta mot marken) samt Antalet. Antalet blir 2 då ett bandburet fordon har två band. För en PATGB360 hade Antalet varit 8, och för en PATGB203 6. Om man har siffrorna så får man gärna räkna på det, men jag personligen anser att det är information som inte ska delas om den ej finns öppet.

Kuriosa

Sista delen som jag kort ska beröra är vagnens form. Detta handlar om möjlighet att svänga med vagnen och den optimala formen på vagnen. Vill man svänga bra så gäller det att ha så lite kontaktyta med marken som möjligt sägs det, men det är jämfört med bredden! Många förare får lära sig något som heter pivåsväng vilket innebär att man svänger när vagnen är uppe på en liten höjd i terrängen och då minimerar kontaktytan med marken. Med hjälp av detta så kan ett normalt styrutslag få samma verkan som en centrumsväng, en sväng där banden driver åt varsitt håll.
Vad har detta med formen att göra? För att uttrycka det enkelt: Lång rektangel svänger dålig, kvadrat svänger bra. Finns en myt om en stridsvagn på internet. Denna kallas ofta KV-6 Behemoth(den existerade aldrig). Om man är insatt i grunderna gällande rörlighet så inser man omedelbart att denna är orimlig i sin design:

Jag kommer inte lägga tid på att beskriva myten, de intresserade får nyttja google. Men den här vagnen hade inte haft möjlighet att svänga då längden är avsevärt för lång mtp vikten och de motorer som fanns på den tiden. Jag har svårt att se att man skulle kunna bygga motsvarande fordon idag!

En vagn med kvadratisk anliggningsyta är en omöjlig dröm enligt mig, då den blir alldeles för bred för att kunna ta sig fram i de svenska skogarna. Ställ frågan till dig själv: Varför kör inte vår försvarsmakt med HMMWV idag?

Uppgifter

Vad för uppgifter kan man ställa till en lätt stridsvagn och dess pluton/kompani? Enkelt uttryckt kan men ge den alla uppgifter: Anfalla, försvara och fördröja. Dock så är den inte lika lämplig som en konventionell stridsvagn i alla uppgifter, och då främst i att anfalla. Förutom de begränsningar osm en konventionell stridsvagn lider av så tillkommer även avsaknaden av skydd, vilket innebär att förutom småbruten terräng så är en lätt stridsvagn även olämplig att nyttja mot andra stridsvagnsförband som är försvarsgrupperade. Det finns dock vissa om och men med detta. men för att förenkla så bryter vi ner det i de tre huvuduppgifterna:

Försvar

Här är det ingen större skillnad kontra konventionella stridsvagnsförband, intill det att man möter just stridsvagnar. Det man då förlorar är möjligheten att ta emot en träff och fortsätta striden. Dock så kan man till skillnad från pansarskytteförband påverka motståndaren i front med eldrören.

Men ingen stridsvagn vill ta emot en pil från motståndaren, dock så har en normal stridsvagn i teorin möjligheten att ta emot en träff för att därefter ta sig i skydd och åtgärda. En lätt stridsvagn saknar den här möjligheten då en pil från en stridsvagnskanon kommer att gå igenom vid eventuell träff.
Försvar mot lättare förband, ex pansarskytte är inge större problem då normerande kaliber idag är 30 mm för AKAN och det är relativt enkelt att skydda sig mot med konventionellt pansar. De problem som PvRb medför är desamma för båda typer, och skyddet mot dessa är nämnt ovan.

Anfall

Denna bit är motsvarande försvar: Man kan anfalla mot allt förutom andra stridsvagnsförband. Det man dock ska ha i åtanke är att en lätt stridsvagn har möjligheter till ej förväntade anfallsriktningar tack vare rörligheten. Om vi tar exemplet med 90120 med en motor med 1000 HK så kan denna ta sig fram på många områden som för det mesta är reserverade för fotburna förband. Det som kan begränsa är två saker: Extrema lutningar och blockterräng. Detta är de två största hinder (förutom hindrande vattendrag) som begränsar fordon.
En av fördelarna med en lätt stridsvagn är som nämnt ovan möjligheten att ta sig fram på oväntade platser. Detta ger en möjlighet att med gott flankskydd anfalla motståndarens förband i sida, detta inkluderar motståndarens stridsvagnsförband. Om man skulle lyckas med detta så är skyddet i front av mindre dignitet.
Ytterligare en fördel som rörligheten medger är möjligheten att anfalla i riktningar där motståndaren har färre förband alternativt inga alls. Detta kan ske om motståndaren exempelvis anser att terrängen inte tillåter konventionella stridsvagnar.

Fördröjningsstrid

Denna del kommer sist av en oerhört logisk anledning: Det är en kombination av anfall och försvar! Och här ligger fördelen hos den lätta stridsvagnen. Då den har en högre rörlighet så ökar möjligheterna att omgruppera och genomföra anfall i en annan riktning, även över det som en del hade sett som hindrande för stridsvagn. Även om en konventionell stridsvagn skulle vara snabbare så gäller detta över ytor där den kan framrycka utan att tänka på hinder (tänk öppna fält), så fort det blir skog och mer kuperad terräng så vinner framkomligheten hos en lätt stridsvagn.
En lätt stridsvagn kan även nyttja terrängen på ett annat sätt för försvar, och omgruppera till platser där motståndaren brutit igenom alternativt anfaller på en oväntad plats.

Problemet begreppet STRV

Här ska jag snabbt diskutera problemet med just begreppet stridsvagn kontra engelskans main battle tank, vilket förkortas MBT.

MBT är oerhört självförklarande och ger ett fordon en tydlig inriktning: Det är den stridsvagn som främst har till uppgift att anfalla och möta motståndaren. Därav blir det enkelt att särskilja den från andra typer av stridsvagnar.
Vårt begrepp stridsvagn är mycket mer inkluderande, och därav svårare att särskilja. Både STRV122 och CV90120 går in under namnet, och för att särskilja de måste man lägga till lätt alternativt konventionell stridsvagn för att utläsa skillnaden i uppgifter och funktion.
Är det något vi ska ändra på i dagens läge? Nej. Det man kan göra är att återuppliva begreppet infanterikanonvagn för den lättare vagnen, då den har lättare att följa pansarskytteförband i svår terräng och kan därmed ge ett mer konsekvent understöd. Att nyttja begreppet IKV kan komma med egna problem då många idag läser ut vad ett fordon klassas som och anser att det strängt ska nyttjas i den rollen. Ett exempel på detta är PATGB 360 som är klassat som ett stridsfordon. Detta leder till att en del vill utrusta fordonet med en AKAN vilket generellt sett är en sämre idé (anledningen till denna åsikt avser jag inte att diskutera här).

Som läget är idag så får vi acceptera att båda fordon har samma benämning vid ett eventuellt (och osannolikt) inköp. Det bör dock inte vara ett problem vid nyttjande då de som arbetar med respektive system vet hur de ska nyttja sina fordon.

Avslutning

Här kommer vi att se på den sammantagna diskussionen ur två perspektiv: Vilken typ av STRV har fördelar inom respektive område, samt vad jag anser att det skulle innebära för svensk del om vi skulle köpa in lätta stridsvagnar.

Fördelar

De tre delar jag kommer att reda ut "segrare" i är verkan, skydd och rörlighet. Jag kommer även att kort nämna ekonomi och vad denna troligen innebär.

Verkan:
LSTRV      1
STRV         1

Vad gäller verkan så är de lika, då tekniken vad gäller stabilisering, kalkylatorer och sikten går att förena med båda typer. Med hjälp av teknik så kan man kompensera för den lägre vikten hos LSTRV.

Skydd:
LSTRV      0
STRV         1

På skyddet segrar STRV. En LSTRV kan som nämnt ovan utrustas med moderna motmedel mot olika typer av burna PV-vapen, men detta kan även en STRV utrustas med. Det som gör STRV till segrare här är det konventionella skyddet som LSTRV saknar.

Rörlighet:
LSTRV       1
STRV         0

Vad gäller rörlighet så segrar LSTRV tack vare möjligheten att ta sig fram i svår terräng och vikten. Även om en STRV kan nå högre hastigheter så är detta inte tillräckligt för att segra.

Då ser vi att de båda kommer ut med två poäng var, dock så tas dessa poäng på olika punkter och det belyser de olika roller och områden respektive fordon är mest lämpat för.

Sista delen att belysa är ekonomi. Här bör den lättare vagnen segra vad gäller driftkostnad (inköpspriset är för diskussionen ointressant) då den har mindre motoreffekt och andra band. De band som STRV122 är utrustad med är dyrare än de hos STRF90. Denna bit kan ändras om man utrustar en LSTRV med gummiband, det som dock då vinns är mindre slitage på fordonet tack vare minskade vibrationer.
Återigen så finns det fler aspekter att diskutera, men det är dessa jag ser som viktigast för ekonomi och därav begränsar jag diskussionen där.

Svensk perspektiv

Slutligen, vad innebär detta för svensk del? Jag anser att en lätt stridsvagn baserad på STRF90 skulle ha en roll i vår försvarsmakt och att det är ett rimligt fordon att köpa in vid upprättande av nya tyngre förband.
STRV122 har sina naturliga platser, och dessa är de med öppna ytor där skyddet och hastigheten kan nyttjas. Geografiskt finns dessa i Skåne, Västergötland, delar av Norrbotten och på Gotland. Stora delar av riket består dock av tät skog, och om man upprättar nya mekaniserade förband så bör dessa upprättas på platser som saknar stående förband (räknar därav bort Hemvärnet här). Ett förslag på plats är Östersund, som historiskt haft stor militär närvaro. Den täta skogen där är även den lämplig för den lättare typen av stridsvagn. Detta kombinerat med skytte i förslagsvis CV90 Armadillo med vapenstation skapar ett slagkraftigt förband gällande försvarsstrid och fördröjningsstrid.
Gör man detta så kan STRV122 kraftsamlas till platser som är mer lämpliga. Det krävs en stor monetär investering för nya fordon om detta sker, men en fördel är att de till del kommer att dela reservdelar med STRF90.
Ytterligare ett perspektiv som gör CV90120 lämplig för inköp är att inköpspriset bör vara lägre än det för en ny stridsvagn. Priset för en Leopard 2A7 anges på internet ligga kring 7-9 miljoner €, och om man kan köpa en lättare vagn för uppskattningsvis halva priset (har ej funnit några siffror på de vagnar som nyttjats här) så får man då två lätta stridsvagnar för samma kostnad som en konventionell. Detta är en ekonomisk faktor som borde tilltala en försvarsmakt med stram ekonomi.

Det kommer att dyka upp två problem vid eventuellt inköp: Den tid det tar att utveckla taktiker och hur man brukar fordonet samt vissa reservdelar då det i dagens läge inte finns någon som nyttjar fordonet. Det logiska då är att försöka dela så många reservdelar som det är möjligt med STRF90 och även STRV122.
Om vi hade haft en ekonomisk möjlighet hade jag gärna sett en lösning som går ut på att uppgradera sikten och kalkylatorer hos STRV122 till en modern standard samt köpa in CV90120 och utrusta denna med samma sikten och kalkylatorer så långt som det är möjligt. Om vi även hade uppgraderat våra STRF90 så hade det varit lämpligt att tillse att chassit har samma bandaggregat, motor och växellåda som den eventuella lätta stridsvagnen.
Nu är detta en utopi som idag är orimlig, och troligen så finns det tekniska aspekter som skulle göra den typen av uppgraderingar och inköp till några av de dyrare vi genomfört.

Jag har i inlägget gjort en hel del avgränsningar på ämnet och valt att diskutera de delar som jag ansett mest relevanta. Om man ska diskutera alla aspekter så blir det ett mycket längre inlägg än det redan är! Om de avgränsningar jag gjort är rätt eller fel är upp till läsaren att avgöra och gärna diskutera!

Källor

https://en.wikipedia.org/wiki/Combat_Vehicle_90
https://en.wikipedia.org/wiki/K21
https://en.wikipedia.org/wiki/ASCOD#Variants_&_Derivatives
https://en.wikipedia.org/wiki/Tanque_Argentino_Mediano
https://en.wikipedia.org/wiki/WPB_Anders
https://en.wikipedia.org/wiki/M1128_Mobile_Gun_System
https://en.wikipedia.org/wiki/AMX_10_RC
https://en.wikipedia.org/wiki/B1_Centauro
https://en.wikipedia.org/wiki/M18_Hellcat
https://en.wikipedia.org/wiki/Leopard_1
https://en.wikipedia.org/wiki/2S25_Sprut-SD
https://en.wikipedia.org/wiki/Tank_destroyer
https://en.wikipedia.org/wiki/Light_tank
https://en.wikipedia.org/wiki/M551_Sheridan
https://en.wikipedia.org/wiki/FV101_Scorpion
https://en.wikipedia.org/wiki/Stingray_light_tank
https://en.wikipedia.org/wiki/Renault_R35
https://en.wikipedia.org/wiki/M24_Chaffee
https://en.wikipedia.org/wiki/Crusader_tank
https://en.wikipedia.org/wiki/T-90
https://en.wikipedia.org/wiki/AMX_Leclerc
https://en.wikipedia.org/wiki/Stridsvagn_122
https://en.wikipedia.org/wiki/Leopard_1
http://www.tanks-encyclopedia.com/coldwar/West_Germany/begleitpanzer-57-aifsv/
http://www.tanks-encyclopedia.com/ww2/soviet/soviet_BT-7.php
http://www.tanks-encyclopedia.com/ww2/gb/A13_Cruiser_MkIII.php
https://www.baesystems.com/en/product/cv90-mkiv
http://www.military-today.com/tanks/cv90120t.htm
https://www.soldf.com/strf9040.html

Kommentarer

  1. Hej Var och en, mitt namn är fru Rebecca Moses ,, jag bor i USA och livet är värd att bo bekvämt för mig och min familj nu och jag har verkligen aldrig sett godhet visad för mig så mycket i mitt liv som jag är en kämpande mamma med tre barn och jag har gått igenom ett allvarligt problem när min man stött på en hemsk olycka förra veckan och doktorerna säger att han måste genomgå en delikat operation för att han ska kunna gå igen och jag inte kunde ha råd med räkningarna för hans operation så gick jag till banken för ett lån och de slår mig ner med att jag inte har något kreditkort, därifrån kör jag till min far och han kunde inte hjälpa, då när jag bläddrade igenom yahoo svar och jag kom över en lånegivare MR Stephen Wilson, som ger lån till en överkomlig ränta och jag har hört talas om så många bedrägerier på internet men vid denna desperata situation hade jag inget annat val än att ge det ett försök och förvånansvärt var det allt som en dröm fick jag ett lån på $ 70,0 00 USD och jag betalade för min man operation och tack GUD idag han är okej och kan gå och jobbar och belastningen är längre så mycket på mig längre och vi kan mata bra och min familj är lycklig idag och jag sa till mig själv att jag skriker högt till världens underverk av GUD till mig genom denna GUDs fruktansvärda långivare, MR Stephen Wilson, och jag kommer att ge råd till någon i genuint och allvarligt behov av lån för att kontakta den här GUDs fruktiga mannen via ..consumerloanfirm @ gmail.com, och jag vill att alla ska be för den här mannen för mig för att han har gjort mycket i min familj och jag ber att gud fortsätter att välsigna dig för det goda du har gjort för min familj. TACKER Rebecca Moses

    SvaraRadera

Skicka en kommentar